Igår fick jag ett ryck och plockade fram min gamla klarinett som jag nog inte spelat med på ett år. Jag spelade bara ett par minuter innan Jocke sa att Ismo, vår ena katt blev livrädd och låg bakom soffan. Trots att jag bara spelade i några minuter var katten skärrad resten av kvällen. Så fort han hörde ett ljud så ryckte han till och sprang under sängen. Stackars Ismo! Så illa lät det väl inte? Eller?
Igår gjorde jag en god gärning, en gammal dam skulle ta ut pengar vid en bankomat. Plötsligt vände hon och gick in på banken, varefter hennes kort kom ut och jag fick springa efter henne och ge henne kortet. Det visade sig att hon hade en ny kod som hon inte kom ihåg, men trodde att det funkade att ta ut pengar ändå, att koden egentligen inte behövdes utan att det räckte att sätta in kortet och trycka på “klar”.
Kanske tur att hon har fel 